Rytm 1 JESÚS TORDESILLAS

Författare: Jesús Tordesillas Herrero

Förlag: Si bemol

21 x 30

Publicerad 2019

Som brukligt är bygger och stöder ett stort antal traditionella visor och barnvisor, förutom att de är mycket användbara, praktiska och berikande, introduktionen av de mest grundläggande rytmiska, melodiska och metriska elementen på denna första nivå. Med undantag för två ganska välkända visor och några barnramsor som har tonsatts är resten nyskapade (de visor som presenteras utan melodi finns i sin helhet längst bak i boken). Läraren står naturligtvis fri att välja vilken annan visa som helst som kan vara användbar i undervisningen.

Tonernas ordningsföljd introduceras med Do och Sol, och med tonen Mi kompletteras tonikaackordet i C-dur; observera att övningarna 23–25 är inriktade på att arbeta med tonerna Sol och Mi, de första toner som många andra metoder börjar med, ännu utan koppling till Do, för den som vill börja med detta tonpar. Progressivt tillkommer, utöver den dubblerade tonikan Do4, tonerna Re och Fa, vilka kompletterar pentakordet i C-durskalan. Avslutningsvis tillkommer La och Si, som bildar det övre tetراكordet och tillsammans med pentakordet utgör C-durskalan.

På det rytmiska planet gör den vikt som från början läggs vid artikulation och frasering att vi kan förstå och arbeta med kompletteringspausen (åttondel–åttondelspaus) som resultatet av att tolka en fjärdedel staccato. Observera dessutom att synkopen har introducerats före punkterad fjärdedel–åttondel och att den senare faktiskt övas i jämförelse med den första rytmen. Av erfarenhet tror vi att om eleven tydligt har internaliserat synkopens rytmiska följder, framför allt i förhållande till pulsen, dess upplevelse och markering, kan de övriga komplexa rytmer som presenteras (den redan nämnda punkterade fjärdedelen, men även synkoper) lätt arbetas med genom ren association, relation och orsakssamband med denna första rytm. Det är också så de faktiskt presenteras i de föreslagna övningarna.

Takten 6/8, basklav och övningarna i notläsning (samt analys och intonation) av ackordtoner – endast tonika och dominant – finns i slutet av boken. Det innebär inte, vilket också påpekas i samlingens allmänna förord, att de nödvändigtvis måste arbetas med efter att de föregående momenten har avslutats. Det är läraren som avgör när studiet av dessa områden ska påbörjas, parallellt med och i kombination med det övriga. Slutligen bör nämnas förekomsten av vissa förklarande anvisningar som, i form av pilar, endast är avsedda att fungera som korta anteckningar och beskrivande penseldrag kring några av de många rytmiska, uttrycksmässiga och metriska elementen som utgör och strukturerar själva musikspråket.